Hur ställer kommuner om sina konstgräsplaner så att de fungerar för idrotten och samtidigt minskar miljöbelastningen? Det var den övergripande frågan när Kommunernas Konstgräsnätverk träffades digitalt den 8 september. Samtalet rörde nya konstgrässystem, fiberslitage, underhåll, upphandling och hur kommunerna kan planera för hela anläggningens livslängd. Ta del av den presentationen.
Fler alternativ – men hela systemet behöver bedömas
Alastair Cox, teknisk chef på branschorganisationen ESTC, beskrev en marknad i snabb förändring. System utan fyllnadsmaterial utvecklas vidare, samtidigt som växtbaserade och mineraliska fyllnadsmaterial ger kommunerna fler alternativ. Hans budskap var att valet måste utgå från hur planen ska användas, hur intensiv användningen blir och vilka lokala förhållanden den ska klara.
Matta, fyllnadsmaterial och sviktlager behöver därför bedömas tillsammans. Cox lyfte också fram standarder för fyllnadsmaterial och sviktlager samt det pågående arbetet med en standard för konstgräsmattor. Den senare ska bland annat behandla fibrernas motståndskraft mot mekaniskt slitage och UV-strålning. ESTC arbetar även med gemensamma regler för miljövarudeklarationer, EPD, som ska göra det lättare att jämföra konstgrässystems miljöpåverkan över livscykeln.
Ta del av presentationen ESTC Turf update (Nätverksträff Kommunernas Konstgräsnätverk!
Fiberslitage gör underhållet ännu viktigare
Konstgräsfibrer åldras genom UV-strålning och slitage från spel och skötsel. Enligt Cox kan tydligare nedbrytning börja efter ungefär fem till sex år, särskilt på intensivt använda delar av en plan. Löst fibermaterial kan då bidra till sekundära mikroplaster. Hur stora mängder som frigörs och vart partiklarna tar vägen behöver undersökas vidare.
Nätverket visade även upp KTH studie, som visar att fiberförlust kan skilja sig mellan planer. Fibermaterialets kvalitet, UV-skydd, infästning, fyllnadsmaterial och skötsel är några faktorer som kan ha betydelse. En praktisk slutsats från träffen var att anläggningsägare behöver följa planens skick och använda underhåll som både bevarar funktionen och samlar upp löst material innan det sprids.
Upphandling och kommunernas erfarenheter
Karolin Erdinc Elias, DIS-ansvarig för konstgräs på Adda, berättade att drygt 30 upphandlingar hade genomförts hittills under 2026. Det dynamiska inköpssystemet, DIS, har förlängts till den 31 december 2029 och kan förlängas ytterligare beroende på hur behoven och marknaden utvecklas. Hon bekräftade särskilt betydelsen av att underhåll och långsiktig funktion får större utrymme i upphandlingarna.
Erfarenhetsutbytet visade att kommunerna efterfrågar mer gemensam kunskap om spelbarhet, drift i olika väder och temperaturer, materialval, mikroplaståtgärder och hantering av uttjänta planer. Skellefteå kommun berättade om sin erfarenhet av en plan utan fyllnadsmaterial. Användarna var till en början skeptiska, men blev mer positiva efter en tids användning – en påminnelse om värdet av att följa upp hur en ny lösning fungerar i praktiken.
Från materialval till långsiktig samhällsnytta
Träffen tog också upp Boverkets första delredovisning av regeringsuppdraget om ökad tillgång till plats för idrott. Boverket betonar att lokala anläggningsprojekt bör utgå från en analys av behov och samhällsutmaningar. För nätverkets konstgräsarbete innebär det ett bredare sätt att ställa frågan: Vilka ska kunna använda planen, hur mycket kan den nyttjas och vilken lösning fungerar bäst över tid? Det är nätverkets tillämpning av Boverkets perspektiv; rapporten behandlar inte konstgräsets materialval specifikt.
Nätverket arbetar vidare med en guide för kommunal omställning av konstgräsplaner. Den ska stödja beslut från behovsanalys och jämförelse av alternativ till upphandling, drift och uppföljning. Målet är ökad tillgång till idrott och större samhällsnytta, med lägre miljö- och klimatpåverkan över anläggningens livslängd.
Inför EU begränsning av försäljning av mikroplastbaserat granulärt fyllnadsmaterial från den 17 oktober 2031 behöver kommunerna planera framåt. Begränsningen gäller att släppa ut sådant material på marknaden – inte ett förbud mot att använda fyllnadsmaterial som redan finns på en plan. Träffen visade samtidigt att omställningen är större än frågan om granulat: den omfattar också fiberslitage, kvalitet, underhåll, nyttjande och vad som händer när planen till slut ska tas om hand.
