Lunds Universitet har nyligen publicerat en artikel kring nanoplaster från konstgräsplaner för fotboll. I sammanfattningen av artikel skriver de att deras forskning fokuserat på att upptäcka nanoplast i dräneringsvatten från en konstgräsplan för fotboll och utvärdera toxiciteten hos dessa material efter mekanisk fragmentering. De samlade in och analyserade prover av dräneringsvatten för polymerinnehåll och utsatte högdensitetspolyeten (HDPE) fibrer (konstgrässtrån) och etylenpropylen-dienmonomer (EPDM) granulat som används på konstgräsplaner för fotboll, för mekanisk nedbrytning för att skapa nanoplast. Resultaten visade närvaro av spårmängder av EPDM i vattenproverna. Vidare visade den toxikologiska bedömningen att de nedbrutna nanoplasterna och lakvattnet från ytan på EPDM-gummigranulat uppvisade hög toxicitet för Daphnia magna, medan nanoplasterna från det inre materialet inte uppvisade någon signifikant toxicitet. Resultaten belyser det akuta behovet av framtida forskning för att identifiera dessa specifika toxiska ämnen från ytan på EPDM-granulat.
Testerna har utförts på dräneringsvatten från konstgräsplaner för fotboll i Lunds Kommun. I Lund använder de främst sk. R-EPDM dvs återvunnen etylenpropylen-dienmonomer. Källan för detta material är ofta okänd dvs man vet inte vad eller var granulatet härrör från. Det kan vara industriella restprodukter som granulerat från bilindustrin eller vitvaruindustrin.
Det är av vikt att ställa krav på källa om återvunna material används samt vad materialet innehåller för att veta vilka eventuella effekter det kan ha på hälsa och miljö. Ta del av hela artikeln här: https://bekogr.se/wp-content/uploads/2024/03/Final-article-1.pdf
